Världen jag lever i

Vissa dagar passar jag sämre in än andra. Vissa dagar, som denna, vill jag bara fly från allt. Bort, iväg till en utopivärld för dem som är som jag. För dem som inte är som alla andra, för dem som varken kan eller vill anpassa sig.

Anpassa sig behöver man inte om man passar in nämligen. Är man som alla andra är världen uppbyggd av och för likasinnade. Det är när man inte passar in som livet blir svårt. Det är då man tvingas vända ut och in på sig själv, ifrågasätta, hitta gränser. Få svar på varför man inte passar in, vad man kan göra för att passa bättre, hitta lösningar så man blir som alla andra.

Var är min värld undrar jag. Den där alla är lika och ingen förmer. Världen där man kan vara glad och påhittig, arg och förlåtande. Den där jag förstår dem och de förstår mig. En där jag passar in.

Den här världen är tråkig. I den här världen måste alla följa regler jag inte ser någon mening med, man måste jobba lika många timmar varje dag, kliva upp samma tid och äta mat på bestämda tider. Man måste kallprata, inte ställa till för mycket besvär, vara lugn och sansad.
Man får inte komma för sent, inte jobba på natten och sova på dagen. Man får inte diskutera högljutt för att sedan bli sams. Inte heller får man agera på impuls och prova innan man planerat och kartlagt.

För den som är jag betyder det att leva i en värld som är grå. I en värld där jag sällan får skratta eller vara lycklig. I en värld där jag ständigt går på glas och alltid håller på mig. Att aldrig leva ut och leva fullt ut. Aldrig någonsin får vara bara jag och ingen annan.
Men jag lever här. I världen som är din.