Feng Shui och dålig medicinering

När det gäller min npf är det medicineringen som har stått i fokus senaste tiden. Eller snarare den icke fungerande medicineringen. Jag har lagt ner åtskilliga timmar på att fundera på hur jag kan få den att fungera. Problemet är att jag just nu medicinerar med Medikinet (Ritalin) fastän jag har haft, och fungerat bra på, Metamina. Att jag inte tar Metamina nu beror på att jag ammar och då är Ritalin betydligt lämpligare.

Något annat som har stört mig är mitt tråkiga hem. Det kan tyckas banalt och det kan så vara. För mig är dock ett hem med den rätta känslan väldigt viktigt för mitt allmänna välmående. Jag gillar tanken med Feng Shui, att man ska ha ett gemytligt flöde i hemmet. Vad Feng Shui innebär tror jag beror på vem som bor i hemmet.
Här är det framför allt vardagsrummet som stört mig. Det är avlångt och har en massa fönster och dörrar på stället som gör det helt omöjligt att möblera bra. Eftersom jag har datorn och skrivbordet i samma rum betyder det att jag inte alls blir lika effektiv när jag sitter där som jag skulle vilja vara.
Häromdagen lessnade jag helt och flyttade en soffa rakt ut på golvet (det är saker man kan tillåta sig när man har ADHD -att bryta normer! ;) ) och satte mig i den andra. Plötsligt var det som om hela energin i rummet förändrades och frågan jag funderat över så länge fick faktiskt ett svar. Ett tungt piano, som jag inte haft en tanke på att flytta för just viktens skull, var nyckeln för att få allt annat att fungera. Så dagen efter var det ett piano, som med hjälp av en matta under och putthjälp av två starka nioåringar som fick byta plats. Och resten bara följde med.

Det är otroligt hur mycket damm och skräp som ansamlas under möbler, fast man tycker att man försöker dammsuga under. Men nu har jag både ett ommöblerat och rent vardagsrum!

En av de läkare jag haft tyckte att jag skulle ta medicinen redan när jag vaknade. Något som blir väldigt konstigt när man dels stressar för att hinna alla morgongöromål och dels är så pass utvilad att saker och ting faktiskt fungerar utan medicinering, vilket är rätt bra för självförtroendet.
Men. Ibland behöver man göra det som inte ens finns i ens tankevärld. Och med första dosen tagen innan frukosten är klar fungerar plötsligt Ritalin även för mig. Åtminstone så jag slipper sluta amma för att byta till Metamina.

Idag är det Valborg och påsklovets sista dag. Vi kommer förmodligen gå ut och titta på eldarna tillsammans med de andra i byn och känna gemenskapen och den förväntan inför morgondagen som lågorna i mörkret ger.

Denna tårta gjorde jag när jag skulle berätta om graviditeten
på jobbet. Ibland vet man bara, för just då hade jag ingen
aning om könen på barnen. Rätt hade jag i alla fall...

Svar...

Hej "2-barnsmamma med ADD"
Jag kan naturligtvis inte säga vad det är som orsakar dina upplevelser. Det låter jobbigt minst sagt! :(

Jag har haft min diagnos i lite över 10 år nu. Från början var jag väldigt försiktigt med att berätta, nu tänker jag inte lika mycket på det. Inte på samma sätt i alla fall.

När det gäller kompisrelationer har jag haft tur och hittat bra vänner. Ibland undrar jag vad de ser hos mig och om de verkligen menar att vara vänner. Sen blir det ofta en här och en där, sällan i ett sammanhang och jag har inget gäng jag håller ihop med.
Partnerrelationer har jag inte haft så många så där vet jag egentligen inte. Jag vet att det kan vara problem och jag tror man behöver jobba på att förstå ADD:n tillsammans. Här hemma skämtar vi om den emellanåt och det tillåtande taket är högt. Annars skulle det aldrig gå.

Hur de närmaste upplever mig har jag brukat fråga ibland faktiskt. Har även gjort personlighetstester i jobbet. Jag tror dock att för mig överväger min autismbit (har "autistiska drag") mer än vad ADHD:n gör. Det är oftast den biten som vållar störst problem. Jag vet att många omkring mig upplever mig som stel och lite "besserwisser" fastän jag är en människa som skulle kunna gå över eld och vatten för den som står mig nära. Det har gjort mig ledsen i perioder. Just nu är min period att dels spela på den rollen och göra den extra tydlig när jag behöver och annars försöka lära mig att spela vad jag känner innerst inne.

Tror du de har försvunnit pga din diagnos tänker jag först. Eller är det pga hur diagnosen är. Eller för att du kanske förändrats efter att du fick diagnosen.
Jag tror många med npf upplever en sorg och ilska första tiden efter att man fått diagnos. Sorg över allt som gått förlorat och ilska för allt vad den tagit med sig i ens liv. Sådant tar tid att bearbeta tänker jag.

För mig har medicinering och att lära mig mer om hur diagnosen fungerar hjälpt mycket i att komma vidare. Trots att det har gått tio år nu håller jag fortfarande på att se på mig själv utifrån och hittar nytt. Då kan jag känna hur orättvist det är. Att vi med diagnos ska hitta sätt att vara och anpassas istället för att de runt om kan acceptera. Men tyvärr är det så det ser ut. Och någonstans tar jag kraft från att det är jag som gör jobbet till fungerande, inte dem. Någonstans hoppas jag att det syns i form av självutveckling, ödmjukhet eller liknande.

Jag hoppas du hittar ditt sätt att gå vidare. Hoppas du inte tog illa upp att jag svarade med ett inlägg. Säg till i så fall så raderar jag det.

Medicinering igen

Jag har haft en period av riktigt usel medicinering. En enstaka stund har det varit bra och allt fungerar. Sen blir jag stillasittandes eller nervpirrig i hela kroppen. Det är otroligt frustrerande när man kastas fram och tillbaka på det sättet. Ett tag var jag helt utan för det var ändå bättre.
Nu hoppas jag på att jag fått det att fungera genom att ta små, små mängder med mycket täta intervall. Det är inte utan att ett depåpreparat känns lockande.

Jag fick frågan en gång om hur jag klarar av att ha så många barn när jag har diagnos. Mitt svar då var att jag undrar hur jag skulle kunna klara av att ha diagnos utan alla mina barn. Utan dem blir jag sittandes, får bubbelångest (en ångest där hela världen känns som en stor bubbla, som man inte kan ta sig ur) och riktar min energi på helt fel saker.
Mina barn får mig att självklart kliva upp varje morgon, att ständigt interagera med andra och de håller mig igång. De stunder jag inte har dem hemma får jag svårt att veta åt vilket håll jag ska gå och blir oföretagsam. Att inte ha barnen omkring mig skulle innebära att jag bara måste tänka på mig själv. Vilket tråkigt liv jag hade haft då!

Så jag är ytterst tacksam och glad över att ha fått mina barn. För de får mig att göra mer i livet, både för mig och för dem!

Vill.

Det är så mycket jag vill göra. Varför kan man inte dela sig på två ibland?

Detta är vad som händer om man köper en dekorativ vattenkanna
och ställer den i fönstret bredvid blommorna; Din hjälpsamma
4-åring ställer upp och vattnar åt dig. Tyvärr tål inte aloe vera
plantor speciellt mycket vatten. Inget att oroa sig för dock!
Ställ den i solljus eller ovanför ett element och låt bli
att vattna på ett par dagar så repar den sig snart. 

Medicinering

Det är inge bra när man står där och undrar om man ska ta eller inte ta, bestämmer sig för att ta. Bara för att få hjärtklappning en halvtimme senare och inse att redan tog en stund innan man stod där och funderade.

Facebook

Det är lite roligt hur saker och ting sprider sig på sociala medier. Min svåger brukade avsluta sina statusuppdateringar med "..det gör ingenting." och till slut började vänner reagera när han bröt från detta mönster. Jag tyckte det var lite intressant och började, inspirerad av honom, att skriva mina uppdateringar som "Dagens ordspråk". Helt meningslösa ordspråk egentligen eftersom de mest handlade om triviala saker som hänt under dagen, men de lät bättre än "Tagit en kopp kaffe".

Nu har jag börjat se, bland mina vänner, hur formuleringar som "Dagens citat" och även direktkopierat "Dagens ordspråk" har börjat dyka upp. Det kanske inte kommer ifrån mig, men jag tänker att de har åtminstone inte blivit avskräckta av att jag skrivit mina ordspråk.

Det värsta med att börja med en dylik företeelse dock är känslan av ett krav att verkligen skriva ett "ordspråk" per dag! Men det är vad man kallar ett i-landsproblem. Och för någon som gillar att skriva och leka med ord är det ett angenämt problem.
 *s* : som man säger i it-världen.

Mind mapping

Det händer saker hela tiden. Tankar går. Något behöver göras, vet bara inte riktigt vad ännu.