måndag 7 februari 2011

Session sex

Idag blev det ingen soja-latte men väl psykologbesök.

Jag har kunnat konstatera att jag behöver cirkus en timme på mig innan jag överhuvudtaget kan börja komma igång och börja prata och tänka konstruktivt kring det jag behöver få ordning på. Nu har jag lyckats få ner den tiden till en dryg halvtimme, vilket ju ger en riktigt bra halvtimme kvar av besöket.

Arbetsplatsen behandlades. Den vill jag visserligen inte tillbaka till men jag känner inget mer behov av att prata om det. Så det var skönt att konstatera.
Allt som varit med makens mående löste sig också. Det var en sån där sak jag trodde skulle ta ändlösa timmar att komma förbi. Bäst som jag satt där så klarnade hela bilden bara för mig. Hur en person som är stresskänslig lätt får för mycket stress i livet, kan gå i depression, som sedan kan påverka frontalloben. Förändringar som kan vara underliga och svåra att förstå för den som står nära men som ändå går tillbaka efter tillfrisknande. Så där har jag bara en liten fråga kvar nu, men den är mellan mig och maken.

Istället började jag berätta om filmen jag sett; "I rymden finns inga känslor". Om Simon med asperger och hur han försöker hitta en ny tjej till sin bror för att allt ska bli som det var. Simon förstår inte vad kärlek är och han förstår inte heller att han måste förstå det. Han vet redan hur världen ser ut.
Medan jag berättade om Simon och hans sökande insåg jag plötsligt att det kanske är så det är. Nu klurar ENP väldigt mycket på hur det ligger till med mina autistiska/asperger-drag. Om de finns eller inte, om de ska kallas diagnos eller ej. Själv känner jag bara att det räcker att jag vet att det kan ställa till problem.
Kanske det är så. Att jag har drag och kan förstå mänskliga samspel men att de inte räcker hela vägen. Att det finns små saker mellan raderna som jag inte vet finns och inte heller förstått finns. Saker man ändå kan behöva veta för att nå ända fram i samspel med andra för att få ut det man önskar i en relation.

När jag kom på det var det cirka tio minuter kvar av sessionen och när jag pratat klart var det minus fem minuter kvar. Så resten av de funderingarna får komma under session sju.

2 kommentarer:

  1. Terapi är väldigt spännde måste jag säga! Ju mer man börjar skrapa på det man trodde var en stabil yta, desstom mer hittar man som kan vaskas fram...

    Lycka till med ditt skrapande och vaskande!

    SvaraRadera
  2. Anonym19.2.11

    Ja, hjärnan är fantastisk! :D

    SvaraRadera