Det är bara att konstatera faktum. Alla former av centralstimulantia i form av amfetaminderivat tar död på kreativiteten. Jag har nu minskat ner på tabletterna vissa dagar och ibland varit helt utan och effekten är påtaglig. Plötsligt kan jag göra annat, roligare, än att vika tvätt, stoppa saker i rätt lådor och hålla tider.
Min man var på ett möte med attention, lite för att se vad det var för förening. En av talarna på mötet var en konstnär, som helt vägrade medicinering och istället arbetade deltid.
Orsak att inte medicinera var just att då kunde hon inte arbeta. Eftersom kreativiteten hon behövde för konstnärsutövandet helt försvann.
Samtidigt kunde hon inte jobba utan att ha barnen på dagis. Och att få iväg dem tid gick bara ungefär varannan dag utan medicinering. Så därför arbetade hon varannan dag, måndag, onsdag och fredag. Hon hade hellre haft någon form av hjälp att få barnen på dagis för då hade hon kunnat arbeta varje dag. Men så fungerar inte samhället. Passar man inte in i mallen så passar man ingenstans.
Jag måste medicinera för att klara det jobb jag har. Så jag vet inte hur jag ska ställa mig till detta. Att man, inte heller med medikinet, kan behålla kreativiteten och barnasinnet som jag ändå värderar högt av privata skäl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar