De kallar mig klok...

Jag förstår fortfarande inte vad det är som får folk att kalla mig klok. Som jag upplever det är det kommentaren jag oftast får höra om mig själv. Inte av kollegorna på jobbet dock, där är det faktiskt tvärtom. Där blir jag ofta satt sist, den som inte är hörd osv. Men av andra, av "riktiga" kompisar. Nu senast på min facebooksida.
Det är trevligt såklart, att bli kallad klok. Jag önskar bara att jag var klok nog att förstå vad det är som får folk att tycka det så jag kan göra mer av det.

Min bekant, kompis, som var här igår och tog bort spöken vet vad han gör för att lyckas med vad han gör. Det var så märkligt för förra gången han var här så var aktiviteten i huset helt förändrad. Den var totalt kaotisk, som när man har rört upp riktigt gammalt damm. Sådär oorganiserad och förändrad som en gammal vind kan bli när man börjar rensa ur den. Skriver jag helt metaforiskt och egentligen kändes det inte då som om huset var på väg att rensas ur. Mer som om vi väckt upp något som förut varit tyst. Som om det som funnits där plötsligt syntes. Kanske som när man tittar på sitt favoritprogram på sin nyinköpta jättestora platt-tv istället för den lilla man haft i husvagnen.
Nu har jag varken husvagn eller platt-tv så egentligen vet jag inte hur det skulle vara men man kanske kan tänka sig.

Idag är huset kallt. Man skulle tro att det borde vara tvärtom. Att när spöken försvinner ska kylan försvinna. Men så blev det inte. Som om aktiviteten och rörelserna från det som var gav värmeutstrålning och nu när det är borta så är huset så kallt som det egentligen är. Jag önskar så att kaminen vi köpte var hel.

Vi köpte en kamin för någon månad sedan. När de kom med den var ena gångjärnet till luckan trasigt. De fixade ett nytt och när vi sedan eldade i den så sprack frontglaset. Jag skulle helst vilja att de bytte ut hela kaminen för det känns som om något har hänt med den när den går sönder så hela tiden. Och så skulle jag vilja att jag hade mer skinn på näsan så jag sa det till dem som sålt kaminen till oss. Nu hoppas jag på att maken ska säga det istället. Det är lite fegt. Och dumt.

Dotterns pumpa...