Inte lika ofta nu men ändock förekommande tycker jag är påståendena och forskningsresultaten om hur ADHD är överrepresenterat hos kriminella.
En ADHD-hjärna drivs av kickar. Vilka som duger varierar från person till person men det kan vara allt från kaffe, socker, bungyjump, träning till mer olämpliga som tobak och droger. Av någon anledning har man med ADHD:n fått en hjärna som drivs av att vara driven, ständigt på jakt.
Ett sådant beteende gör naturligtvis att tröttheten kommer lika explosivt som impulserna som tidigare drev den framåt. För den del kommer den dagligen, exempel i form av total psykisk frånvaro på eftermiddagarna så att de där laborationerna som skolan alltid lägger på eftermiddagstid blir helt omöjliga att följa med på och för andra kommer den i form av utbrändhet eller egentlig depression. Man har helt enkelt kört hjärnan så i botten att den tar ut semester vare sig man vill eller inte.
Ibland hör jag om de där barnen. Dem som ingen vill ha. "Nn har en kompis som är rätt jobbig faktiskt. Han kan ringa på närsomhelst och så drar han iväg Nn på en massa dumheter. Jag funderar på att säga ifrån att han får komma hem till oss."
Jag hörde ett radioinslag där man intervjuade en läkare om ADHD hos barn där man tog upp just detta. Hur barn med funktionshindret ADHD ofta får lida mycket av omgivningens negativa bemötande, om hur vuxna människor ser ner på och behandlar illa på grund av något barnet själv är helt oskyldig till.
Vad jag känner är extra beklämmande är att många föräldrar till dessa barn säger samma sak till barnen. Dessa barn får höra hur "De kan bättre", "De är dumma/korkade...", "Är jobbiga", "Inte duger något till". De får se de vuxna himla med ögonen och sucka över deras ostädade rum, trasiga skolböcker och borttappade hemmanycklar.
Stanna upp en stund och fundera. Hur skulle du känna dig om du bemöttes på samma sätt på din arbetsplats, eller hade bemöts på detta sätt i skolan? Alltid fått höra hur du inte duger och hur alla suckar och tittar ogillande på dig. Hur hade du kännt? Hade du velat gå tillbaka dit?
Ett barns uppfattning om sig själv blir delvis det man säger till barnet. Ett barn som får veta att denne är korkad riskerar tro på detta. Får man dessutom höra att man är jobbig och dryg så är risken stor att man till slut ger upp och resignerar och beslutar sig för att slå sig samman med likasinnade -de som inte kan.
I ungdomarnas värld består gruppen som inte kan ofta av påhittiga pojkar som snart väljer att vända sig mot dem som tidigare tryckt ner dem och steget därifrån till att bli kriminell blir inte stort. Varför ska man delta där man ändå inte får uppskattning och framtidshopp?
Så det är inte ADHD:n som gör människor kriminella, det är omgivningens behandling av symtomen på ADHD.
Det intressanta är att man även finner ADHD-egenskaper hos entrepenörer och företagsledare. Och där tror jag också du hittar de barn som blev behandlade väl under sin uppväxt och inte blev suckade åt. De som någonstans hade någon som vågade se dem för dem de var och gå fram och säga:
"Du är fantastisk!"
Underbart skrivet som ALLTID, snälla skriv en bok Ingrid om detta som man kan ge till sina anhöriga för du är så tydlig och pedagogisk i ditt beskrivande. (var tvungen att stanna upp lite och fundera på stavningen till pedagogisk.. hmm..) Jag önskar jag kunde uttrycka mig som du. Ha en härlig sommar. Önskar Tvåbarnsmamma med ADD.
SvaraRaderaTusen tack Tvåbarnsmamman!! Det värmer.
SvaraRadera(tvungen att skriva som anonym på denna webbrowser av någon anledning som jag inte vet)
/bloggskrivaren :)