Om det var sessionen i sig som fick mig att känna mer ångest och därmed fler symtom eller det faktum att kunskap om symtomen gav mig insikt om dem låter jag vara osagt. Men något rördes.
Session två var det som att nyckeln satts i låset och mitt val blev att vrida om. Det blev en halvtimmes övertid för min samtalsterapeut och ett innehåll värdigt Pandoras ask inne i rummet. Det var som om det var nu eller aldrig, att öppna eller för evigt hålla låst.
Väljer man att öppna väljer man också att stå utan skyddsbarriär, som att avfyra ett skott i blindo. Man kan inte veta om det ska försvinna i världsaltet, hamna på en felaktig plats eller, med en bumerangeffekt, slå tillbaka på en själv eller sina närmaste.
Ska man komma vidare har man dock inget val. Åtminstonde hade inte jag det där och då.
Fördelen med att ta allt på en gång blir att alla ämnen relateras till varandra istället för att få varsitt mittuppslag. Liksom, man efter att ha bläddrat igenom en tidning, vet på ett ungefär vad redaktören lägger sin tonvikt på, vet man vad som betyder något och vad som kan lämnas därhän.
Hoppas att du, trots att det skrämmande, kan njuta av att falla fritt ibland. Hoppas att du hittar stället lägga tonvikten på...
SvaraRaderaSjälv ska jag gömma mig i jobb närmaste veckan, gå i dvala med en och annan stickning... försöka hitta enstaka korta stunder av gemenskap med ungar. Framförallt ska jag se fram emot att det går mot vår, mörkret ska flykta snart och allt det där...
Jag tänker på dig. Ofta. Kram.
aliel: Det var en inspiration att träffa dig och medföljande sist! Verkligen roligt!
SvaraRaderaDet är väldigt modigt att vrida om nyckeln och ett gott tecken på att Du vill ha förändring och komma ut.
SvaraRaderaMonica: Tack!
SvaraRadera