En skänk från ovan.

Visst är det lustigt hur lösningen ibland står runt hörnet?

Jag håller på att skriva ett inlägg om andlighet på min andra blogg. Det börjar med hur jag ibland önskar saker väldigt hårt och liksom pratar inom mig själv med någon annan. Som om det faktiskt fanns en slags övermakt som skulle kunna få saker att hända.

Den här månaden går det på ett ut så att säga. Efter att räkningarna var betalda fick jag ihop det nästan på kronan. Ända tills för ett par dagar sedan då äldsta barnet kom och visade sina trasiga gympaskor.
Ett visuellt torn av behövda skor, höstkläder och stövlar tornade upp sig framför mig och jag såg för mitt inre hur min budget plötsligt seglade iväg mot horisontens yttre kanter.

Någon dag senare var vi på väg hem från en trevlig söndagsutflykt till en kompis där mina barn fått en rejäl dos behövligt C-vitamin genom färska grönsaker till kycklingtacos. En riktig lyxlunch med andra ord. Bebis somnade rätt fort iklädd sin nyfådda sommardress, en ärm- och benlös pyjamasliknande dress, som jag velat ha till honom hela sommaren.
Plötsligt svängde jag höger mot hälsocentralen istället för att fortsätta rakt fram in till stan. Jag vet inte varför, men ibland gör man sådana saker som att bara följa sin nästa ingivelse. Ringde kompisen, som bor åt det hållet, och frågade om hon var hemma. Hon svarar med att de är hemma och att hon just mailat mig om jag ville ha ett par gympaskor.

Så en längre stund än den korta visit jag först tänkt, en härlig kopp kaffe och en trevlig pratstund senare åker jag därifrån med ett par gympaskor i precis den storlek som de trasiga vi har hemma.

Min make fyllde år förra månaden. Barnen och jag letade ihop lite gömda saker, som inte användes, hemma och slog in och så ritade och pysslade de ihop lite presenter. Det blev en salt- och pepparströare, som min mamma inte kunnat med att slänga och istället lastat av hemma hos mig nu när hon rensar ur hemma inför flytten. Och så en rosa verktygslåda, som jag köpte en gång för att ha tårtsaker i. Men eftersom jag inte tårtar längre har den blivit liggandes. Nu fick den passa som flugbindningsväska istället.

Har man ett hus blir det ofta saker man behöver göra med det för att det ska hålla längre och inte till slut falla ihop. Vi har inte kunnat göra något med vårat hus det här året.
För att få lite fri tid följde jag med min mamma på stan för någon vecka sedan. Det är första gången sedan bebis föddes som jag åker iväg så själv. Så det behövdes verkligen.
Väl på en affär slänger mamma åt mig en peng. "Jag ska förklara varför", säger hon. Det visar sig att min morbror köpt saker åt dem men som han sen inte ville ha betalt för. "Ge pengarna till din dotter istället", hade han sagt.
Så nu har kunnat byta ut en elkontakt, som höll på att trilla av pinn här hemma.

Det är inte mycket tid över just nu. Det är så med barn och många barn tror jag. Vissa perioder är de liksom synkade och hittar på saker. Då står man där och har massor med tid över och undrar vad man gnällde över förut. Sen kommer perioder när det alltid är någon som är missnöjd och den ena lägger sig sent medans nästa vaknar tidigt och resten av dygnet går i samma tecken.
Mina förhoppningar jag hade sist jag skrev verkar grusas av en massa regler. Det känns inte så allvarligt ändå. På något sätt så blir inte situationen bättre bara för att man sitter och tänker och har ont i magen. Ibland måste man det ändå, men gör man det jämt tror jag man är fel ute.