Ikväll har två funderingar passerat mina tankar.

Först kände jag mig lite modfälld i tanken att det är svårt att hämta sig från en depression när man lever i en kravfylld livssituation. Hur hämtar man kraft när man måste simma motströms?

Den andra tanken var att ibland kanske närvaron av barnen kan hela mer än en frånvaro av dem. Det är ofta så, kan jag tycka, att man gärna vill flytta bort barnen hos den som inte mår bra. Nu har vi haft jullov och de har varit uppi hela tiden. Och det enda jag känner är att deras närvaro är läkande.