För en gångs skull har jag lyckats hålla ett kalas i anslutning till den faktiska födelsedagen. Senaste åren har kalasen fördröjts minst ett halvår. Mina barn är dock av sorten som aldrig glömmer så det är bara till att hålla dem så snart man bara mäktar med. Därför blev det lite tätt på given denna gång med bara fyra månader mellan kalasen.
Det är något som har hänt i livet. Jag känner stor harmoni och lugn. Jag har inte en aning om vad det kommer ifrån dock.
Jag gissar att det är coachingen och åldrandet som har haft betydelse. Vad coachingen gör är helt sanslösa saker. Den tar mig verkligen till nya höjder. Jag har fått ett mycket större medvetande kring mig själv, har skalat bort saker som fått mig att sakta ner tidigare. Avståndet mellan jobbiga saker och att ta itu med dem har minskat markant. Och när det avståndet minskar så ökar tiden eftersom man inte längre behöver gå och dröja på saker man behöver få gjort.
Innan maken åkte hade jag kört på ganska bra i ett par dagar. Tagit tag i saker jag måste få gjort och saker som har varit lite jobbiga. Den dagen hade jag stått i köket hela dagen bakat kakor och gjort tårta. På kvällen hade jag tänkt ordna tårta nummer två men hamnade istället framför en skön film. Ibland passar saker bara så bra i varandra. Som en kedja av länkar. Det kändes så otroligt rätt att sitta där och se en film som handlade om ingenting och om livet.
Så idag hade jag lyckats ha allt fika klart i tid, jag hann vara med barnen, plocka lite och få i alla lunch innan gästerna kom.
Och gäster kom det. Några fler barn än jag först hade tänkt blev det. Och ändå blev det inte jobbigt. Det är fascinerande med barn tycker jag, hur de kan träffas och umgås fast de inte känner varandra. De behöver inte mer än en orsak att hitta på något.
En bekant jag inte haft tillfälle att träffa på länge fanns med bland gästerna. Det var lite oväntat att hon skulle dyka upp så då känns det ju extra roligt. Tre riktigt goda vänner hade jag glädjen att få umgås med medans en hoper barn sprang runt och lekte.
En av dem dröjde kvar och det blev en trivsam pratstund i soffan medan de kvarvarande barnen fortsatte kalaset utomhus.
Ända tills min äldsta kommer uppfarande från källaren och hysteriskt konstaterar att kattungarna är försvunna! Hon har flyttat lådan under kalaset och var nu ner för att flytta tillbaka den och då är den tom. Jag kan bara konstatera att hon har rätt och att hon har total panik. Det var bara till att hysta iväg de kvarvarande och avsluta kalaset och påbörja letandet.
På god väg in i letandet påminns jag att jag har stämt träff med en bekant med anledning av den aktivitet vi har haft i huset. Ibland blir det så, att saker och ting liksom hopar sig på ett olyckligt sätt.
Medan han gick runt och kände av energier kunde jag fortsätta letandet genom att följa katthonan som nu kommit in för lite mat. Jag kan konstatera att hon verkar ko-lugn, vilket innebär att det är hon själv som flyttat ungarna.
Kort därefter hittar jag dem alla fyra inklämda i ett täcke som legat på golvet nere i renoveringens källare. Samtidigt har min bekant kännt av färdigt och vi kan sätta oss över en kopp kaffe. Han bedyrar att han har fått bort det mesta. Jag vet att man inte får tro på spöken och så men jag gör det ändå. Jag menar, vad spelar det för roll så länge det inte skadar någon annan?
Han har iaf stängt portar vi har haft där folk promenerat. Och det han berättar stämmer med vad jag har kännt. Och för den som inte vill tro kan jag gläjdande berätta att jag inte alls försökte dölja något för jag ville verkligen ha lugn i huset!
Vi halkar in på en massa annat och när han går kan jag bara konstatera att dagen har varit fylld av händelser och att jag har haft otroligt trevligt och framför allt har haft väldigt trevliga möten. Ett riktigt lyckat kalas!
Och det bästa av allt var att jag inte tokstädade innan! Något jag annars brukar göra men till denna gång hade jag tydligen lärt mig. Det är verkligen ingen idé och man blir mycket lyckligare om man använder städenergin till att ordna med det efter kalaset.
 |
| Här bodde kattungarna först. Men nu hade lådan tydligen blivit för trång så nu är de flyttade till ett annat ställe och kattmamman ser väldigt nöjd och tillfreds ut! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar