fredag 30 juli 2010

Uppdatering

Saker och ting har äntligen börjat röra på sig. Sen om det är i mitt huvud eller de fakto händer vet jag inte ännu. Min man har ännu ingen fast inkomst men det känns som möjligheterna är fler nu än för en månad sedan. Det rör på sig som man brukar säga.

Vårat förhållande har också blivit bättre. Att ta beslutet att jag är viktigast i mitt liv har gjort mycket och jag tror att det är min integritet som jag nu värnar mer om. Tidigare hade jag åsikter och principer men kunde ändra dem när jag mötte på motstånd i syfte att vara snäll. För jag vill så gärna och jag tror alltid att de flesta andra är som jag -helst vill andras väl. Så jag lurar mig själv ideligen med att tro att om någon protesterar, höjer rösten eller blir arg så vill den personen något betydligt mer än vad jag vill det och då måste det bli så. Nu hoppas jag på att kunna hålla fast vid mina principer och låta dem styra mitt liv och sen får resten av världen haka på eller stå fast vid sina.
Jag undrar om det är det här som kallas att bli äldre?

Bebis växer och blir allt större. Ibland tänker jag på hur han är en "hoppsan" och egentligen inte skulle ha funnits, ibland på hur glad jag är att jag kan vara hemma med en bebis och ibland kommer en tomhet av att inte få uppleva detta fler gånger. Oavsett så är jag faktiskt, hur klyschigt det än låter, väldigt glad över att vara mamma till sex barn. Det känns verkligen härligt fulländat och är oftast inte så jobbigt som det kan låta.

Det är sannerligen ett ansvar att ha barn. Och på ett sätt som är både mer och större än man först tror. Det gäller inte bara att ta hand om dem där de är för stunde, att krama, förse dem med kläder och mat, trösta, berätta sagor och allt det där. Man ska också tänka på framtiden. Hur vill man att den ska se ut för ens barn? Vad de är med om under barndomen tar de med sig genom ungdomen och ut i vuxenlivet och allt de gör formas efter vad de upplevde när de var små. Ett barn som ser sina föräldrar röka kommer med större sannolikhet att börja röka själv. Ett barn som ser sina föräldrar ha ett bråkigt och stormigt förhållande löper större risk att själva få ett sådant förhållande som vuxna. Ett barn som blir sviket kommer svika sig själv.
Ändå är det inte förrän man själv är förälder som man inser djupet i dessa sanningar. Inte förrän då börjar man fundera till vilken grad saker och ting kan ske för att påverka eller inte påverka.
Utsätter jag barnet för en risk om vi bråkar någon gång ibland och hur ofta är ibland? Blir barnet alkoholist för att jag tar ett glas vin till fredagsmiddagen eller är det när man super sig full som skadan sker? Och hur påverkas barnet av att kompisarna retas för att man inte köpt de rätta kläderna till det?
Allt det där är frågor som föräldrar ställer sig dagligen.

Det finns såklart inga självklara eller riktiga svar. Men det finns tillräckligt med frågor för att man någon gång ska hinna känna sig osäker och otillräcklig som förälder.

Snart är det val och jag tror jag har lyckats klura ut vad jag vill rösta på detta valår. Tyvärr orkar jag inte lyssna på partidebatter även om jag önskar att jag gjorde det. Istället tog jag gräddfilen och letade på olika partiers hemsidor istället och fann mina svar där. Jag tillhör kategorin väljare som tycker det är viktigare att välja en fråga man känner för och rösta efter den hellre än att inte rösta alls. Att inte rösta alls är att välja bort demokrati. Då är det bättre att rösta blankt för att visa att man inte stödjer något parti alls.

I år funderar jag på att hjälpa Feministiskt initiativ att få ut sina valsedlar. Det är något jag vill göra för demokratin. Jag tror inte de står för mina åsikter helt och fullt men jag vill gärna att de har en chans att komma in i riksdagen.
Stötta de feministiska frågorna kan jag absolut göra men min övertygelse är mer åt Queerhållet och då passar inte FI. Helt och hållet tror jag inte heller att alla passar in i en Queerteori, jag vet bara att jag gör det.

Vi fick en liten slant över den här månaden när vi betalat räkningar så bebis ska få en begagnad ny vagn. Den gamla har ingen broms, hjulen gnisslar och sittdelen hakar loss från chassit titt som tätt. Istället för att slänga den gamla vagnen får den dock stå i garaget i väntan på att få bli dagisvagn.

Fö övrigt gillar jag P3 och deras "Återvinnings-intervjuer". Det är miljötänk det! Att införliva återvinningstanken i allt man gör så det blir en självklarhet.

6 kommentarer:

  1. Härligt att höra att det känns lite bättre. Även härligt att höra att du är glad över dina barn. Min Buspojke är ju också en hoppsan, som jag även först tänkte ta bort. Fast jag tycker ju iofs att 3 barn är långt mycket jobbigare än jag kunnat föreställa mig....

    SvaraRadera
  2. Anonym31.7.10

    Wondergirl: Jag är av tron att ett barn är jobbigast att ha. Men eftersom jag är utan den erfarenheten går jag på vad jag vet. Och då är tre barn det värsta antal jag haft.
    Så eloge till dig!

    SvaraRadera
  3. Anonym31.7.10

    Jag är mest impad över alla som har tvillingar så dig är jag dubbelimpad av! Mitt intryck efter vårt gästspel hos er var att man inte märkte så mycket att det var nio barn där inklusive mina förutom att det tenderade att bli lite högljutt och det är min stora akilleshäl.

    Härligt att det känns uppåt!
    /M

    SvaraRadera
  4. Anonym1.8.10

    Anonym: :) Vilken tur för jag har dig som förebild.
    <3

    SvaraRadera
  5. Det är skönt när spiralen liksom vänder och det går åt rätt håll - och jag är rätt säker på att du är något väldigt bra ock klokt på spåren, detta att hålla fast i det du finner är viktigt, att ta hand om dig själv för att på så sätt kunna finnas där för andra!

    SvaraRadera
  6. Anonym10.8.10

    metamorphosis: Tack! Det känns väldigt bra. Men det är inte så lätt som jag trodde det skulle vara, att göra det man känner är bäst för sig själv. Intressant lärdom. :)

    SvaraRadera